Grävlingar verkar ha korta, hårda livscykler. En av de få gånger jag sett en vid liv, var en som var påväg över Liljeholmsbron, de andra har oftast legat längs vägen, avlidna. Den här bodde under mitt hus, på kvällarna om våren kunde man höra hur den dunkade i golvet när den rörde sig i krypgrunden. Kanske sur över att ha blivit väckt och behöva ge sig ut och leta mat. På sensommaren låg den så där under en gassande sol, påväg att upplösas, halvt uppäten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *