Någon bild kommer alltid vara den sista. I det här fallet var det den sista bilden från min Fujifilm X Pro 1, som var utdaterad redan när jag skaffade den. En stund efter att jag tog bilden åkte kameran på ett dåligt sätt i marken. När jag plockade upp den visste jag att det skulle vara över för den här gången. Känslan var välbekant, under åren har fler kameror än jag minns gått sönder, tappats bort eller helt enkelt slitits ut. Alla kameror har en gång varit av den senaste modellen och dyra. Sen blir de ersatta av en annan nyare modell. De en gång nya blir gamla och billiga. Det är bra med gamla billiga kameror, de kan att tas med överallt, utan oro för att de ska bli repiga och sjunka i värde. Kameror som kan användas som de var tänkta, att ta bilder med.

Nu har den ersatts av en annan gammal kamera (som en gång var av senaste modell) som också till slut kommer att falla i bitar. Ty så är det; allting kommer någon gång att falla isär, upplösas och upphöra att existera i sin ursprungliga form.

För att att resonemanget till sin spets,  i det universum vi befinner oss i kommer en dag energin att ta slut, och med det kommer tiden och rummet att stelna. Tomhet. Efter det kommer inget mer.

Eller vem vet?